.
Jaha. Jaha. Jaha. Så har man då semester och ändå måste man äta. Det här kommer sannolikt att få vissa er att skratta och ta er för pannan, för någon kock är jag då verkligen inte men just därför väljer jag att göra processen kort och därmed lindra obehaget köksarbete framkallar. Man låter alltså den äkta hälften grilla kycklingen och majsen och tillreder under tiden den varma kikärtssalladen till vänster på första bilden. Jag gillar kikärter.
.
kokta kikärter ur egen gryta eller konservburk
- du får själv lov att anpassa mängden efter hur många som äter
finhackad gul lök- en normalstor lök till ca 4 dl kikärter brukar blir bra
finhackad vitlök- nåja, efter var och ens tycke och smak
hackade färska tomater- enligt behag, men ta bort det sladdriga innamätet från tomaterna annars blir allt så blaskigt. Stoppa det i munnen genast istället, det är hälsosamt.
grön currypasta
- från burk, och ja, det är viktigt att den är grön. Här får du anpassa mängden efter styrkan på currypastan, den varierar har jag märkt. Ca en rågad matsked till 4 dl kikärter brukar jag ta.
slarvigt hackad färsk mynta- enligt tycke
olivolja
Fräs hackad lök och vitlök i en kastrull eller stekpanna, på förnuftig temperatur och i vettig mängd olivolja - inte så att löken blir brun. Rör ner currypastan. Lägg i kikärterna och tomaterna, de behöver bara bli varma. Ta bort kastrullen från spisen. Ner med myntan och krafsa ihop allt lite grann. Jo, man får salta om man tycker att det behövs. Så där ja. Har den äkta hälften nu skött sin plikt vid grillen och ungarna dukat bordet är allt klart vid det här laget. Praktiskt och bra, och har man vegetarianer vid middagsbordet hålls även de nöjda och du kan med ännu bättre samvete äta upp kycklingen själv.
----------------------------------------------------------------------------------
Well. Well. Well. So I'm on vacation but still have to eat. This is likely to make some of You laugh out loud, for a good chef... I'm not. Maybe that's why I choose to keep the process of making food really short and thus alleviate the discomfort working in the kitchen provokes. We therefore now let the better marital half do the barbecuing of the chicken and the corn, while we prepare the warm chickpea-salad seen to the left on the first image. I like chickpeas.
cooked chickpeas out of Your own pot or tin
- You might want to adjust the amount to suit the people You are planning to serve...
finely chopped yellow onion(s)
- a normal size onion per 4 dl chickpeas would be advisable
finely chopped garlic
- well, according to taste
chopped fresh tomatoes
- as much as You please, but do remove the sluschy pulps from the tomatoes otherwise the whole salad will turn out watery. Put the pulps in Your mouth right away instead, they are good for You.
green curry paste
- from the jar, and yes, it is important that it is green. Here you should probably adjust the amount accordinly to the strength of the curry paste, I have noticed it varies. I usually add about one brimfull tablespoon to 4 dl chickpeas
carelessly chopped fresh mint
- according to taste
olive oil
Fry the chopped onion and garlic in a saucepan or frying pan, on sensible heat and in reasonable amount of olive oil - see to it that the onion and garlic does not get burned. Add the curry paste. Add the chickpeas and tomatoes, they only need to become warm. Remove the pot from the stove. In with the mint and toss it around little. Yes, You may add some salt if You think it's necessary. There You go. Now, IF the better marital half has done his/her duty at the barbecue and the kids have set the table everything should be ready. Practical and easy-peasy, and if You have vegetarians at the dinner table they will be satisfied too, and you can have the chicken Yourself with an even better conscience.
Ibland är min tro på människors överlevnadsinstinkt och förmåga att utvecklas så stark att min inställning nästan blir naiv. Missförstå mig inte, min profession är sådan att jag hellre behöver vara den som tror än den som tvivlar, trots att det är åratal sedan jag senast satt min fot i kyrkan. I en av mina vänners Facebook hittar jag följande fundering: "When the world says, ‘Give up,’ Hope whispers, ‘Try it one more time.’" och genast är jag beredd att tro att det till synes omöjliga kanske ändå är möjligt.
